NTM-centralen i Nyland ansvarar för statens vägbroar i Nyland, Egentliga Tavastland och Päijänne-Tavastland. I landsvägsnätet på området finns ca 3047 broar, vilket motsvarar 30 procent av alla broar i landet (enligt ytan) och 20 procent av alla rörbroar i landet (enligt antalet).

När det gäller underhållet av broarna i landsvägsnätet hör 3011 broar till NTM-centralen i Nyland. Underhållet av de övriga 36 broarna på riksväg 1 och 7 ligger på tjänsteproducenterna för livscykelprojekten.

Broarnas säkerhet och livslängd säkerställs genom att de underhålls. I takt med att broarna åldras ökar betydelsen av underhåll. Väganvändarna märker oftast inte att en bro är i dåligt skick förrän trafiken på bron måste begränsas eller bron repareras.

Beroende på finansieringsbeloppet reparerar och bygger vi om ca 25–35 broar varje år. Finansieringsbeloppet varierar och har de senaste åren uppgått till 15–20 miljoner euro. De största utmaningarna för broarnas del är åldersfördelningen. Största delen av broarna byggdes på 1960–1990-talen och kräver snart grundlig reparation. Nu totalrenoveras broarna från 1960–1970-talen och deras planerade bärkraft är lägre än de nuvarande kraven. Därför måste flera broar som ska repareras också byggas om eller förstärkas för att klara av de större axel- och totallaster som den nuvarande fordonsförordningen tillåter.

Utifrån broarnas skick ska 12 av alla broar vid NTM-centralen i Nyland förnyas (konditionsklass 1) och cirka 1436 (konditionsklass 2 och 3) repareras inom den närmaste framtiden. När man dessutom beaktar broarnas bärighetsbrister måste cirka 44 broar byggas om och cirka 1392 broar repareras.

Den nuvarande finansieringsnivån är inte tillräcklig för de nödvändiga ombyggnaderna och reparationerna. I följande tabell anges antalet broar med viktbegränsning i respektive konditionskategori.

Tabell: Broarnas skick och antalet broar med viktbegränsningar

Det är möjligt att bromsa ökningen av reparationsskulden till följd av att broarnas skick försämras genom att vidta reparationsåtgärder i rätt tid. Det stora antalet broar som når renoveringsåldern och de ökade reparationskostnaderna i och med att finansieringen förblir oförändrad eller minskar ökar reparationsskulden. Broarnas åldersstruktur borde beaktas när anslag beviljas.

Ur väganvändarens synvinkel spelar en bros placering roll. En viktbegränsad bro i dåligt skick kan ge en omväg på upp till 30 km för jord- och skogsbrukare. I städerna och i deras närhet är vägnätet tätare och omvägarna därför kortare. Broarna på landsbygden är smala, medan de i städerna och i deras närhet är bredare, vilket gör det möjligt att reparera dem i flera steg utan omväg.

I städerna finns det ofta behov av att bredda bron i samband med reparation eller förbättra den aktuella vägsträckan på ett längre område. Det kan kräva en vägplan, som kan ta 1–2 år att utarbeta och godkänna. Även för förnyelse av broar över vattendrag ska man avsätta åtminstone ett år för att få vattentillstånd enligt vattenlagen. Exempel på projekt i stadsregionerna som kräver flera års förberedelser är broarna i Parkstad på Ring III i Vanda.

Vägtunnlarna upprätthålls i samarbete med Fintraffic

I Nylands NTM-centrals område finns det 15 landsvägstunnlar, varav serviceproducenterna för livscykelprojekten ansvarar för 6 tunnlar och NTM-centralen för 9 tunnlar. Några av dessa är fasta tunnlar i stadsstrukturen som stöder utvecklingen av markanvändningen. För två sådana stadstunnlar, det vill säga Kägeluddens och Tavastehus tunnlar, har städerna kostnadsansvaret för tunnlarna. År 2026 avslutas livscykelprojektet på riksväg 7 Forsby–Kotka och då övergår ytterligare en landsvägstunnel på NTM-centralens ansvar.

NTM-centralen i Nyland ansvarar för förvaltningen av hela tunnelhelheten även i fråga om den teknik som ägs av Fintraffic Väg Ab. Fintraffic fungerar som operatör för tunnlarnas trafikstyrnings- och säkerhetssystem. Tunnelkonstruktioner, utrustning och system kräver direkt service och underhåll varje år. Även deras livscykler är olika långa och en del kommer snart att bli i en ålder då de kräver reparations- och ersättningsinvesteringar. De första tunnlarna i behov av stora ersättningsinvesteringar för reparationer och teknik är Tavastehus tunnel på riksväg 3 och Nordsjö tunnel i Helsingfors (lv 103). Reparations- och ersättningsinvesteringsprojektet för Nordsjö tunnel kommer att genomföras 2024–2025.

Förnyande av bullerskydd

Bullerväggarna från 1980- och 1990-talen börjar vara i slutet av sin livscykel och deras skick behöver inventeras och reparations- eller förnyelseplanering av de mest brådskande objekten inledas. Dessa bullerväggar som behöver förnyas finns särskilt längs de livligt trafikerade huvudlederna i Helsingforsregionen.

Det är dyrare att förnya bullerhindren än att bygga nya; trafikarrangemang, rivningsarbeten och avfallshantering medför extra kostnader. Under årens lopp har också trafikmängderna på trafiklederna och kraven på bullerbekämpning ökat. För närvarande kan man endast vidta nödvändiga, brådskande reparationsåtgärder för bullerhindrens del.